Dagen då inget ville som jag ville
Jaha då var man frisk igen efter en veckas magsjuka. Fy f-n för att vara magsjuk. Det är inte roligt.
I fredags eftermiddag så ringde telefonen och jag svara glatt. Jotack jag kommer. Äntligen ett nytt försök i spårskogen. Här skulle minsann poängen sopas hem så tårarna än en gång skulle spruta i glädje.
Ni nu som känner mig vet hur jag ibland kan ha lite för högt ställda visioner om hur bra min hund och jag är. Detta skulle än en gång motbevisas att vi inte är så jäkla bra som jag vill att vi ska vara el är när allt klaffar.
Men en gnyendes, skällandes och hoppandes hund så gick vi mot upptagsrutan. Detta bådar gott med en sån laddad hund. Här skulle spåras.
Upptaget gick fint och vi kom iväg i rätt riktning med en gång och bara den glädjen fick mig att tro att detta skulle lösa sig idag.
Efter dryga hundra meter så hittade vi första pinnen. Belöning och sen vidare mot nr 2. den bärgades och vidare mor nr 3 osv. När vi kom till 5 pinnen så var det stopp. Husse flämtade som han hade sprungit ett marathonlopp. En veckas magsjuka hade satt sina spår. Almas vatten gick åt. Både till henne och till mig. Strax efter 6:e pinnen så tyckte jag att jag såg spårlägarens bil men var inte säker. Hmm hade vi missat en pinne likaväl? Alma lunkade på i spåret märkbart tagen av spårarbetet. Hon var trött men tuffade på likaväl. Hon drog iväg mig på en runda som gjorde att vi kom tillbaka där vi varit innan och jag bröt henne där. Tog mig tillbaka i riktning mot bilen jag sett innan. Jodå mycket riktigt så var det spårläggarens bil. Då hade vi enl henne 3 min kvar så vi dök in i skogen igen och hittade slutet. 1 min tillgodo. Nu visade det sig att vi hade startat lite tidigare än vad vi skulle så det blev 2 min för lång tid istället. Därmed tog denna dagens tävling slut.
Alma gjorde ett bra jobb ändå. Hon tog upp spåret fint och jag är nöjd med de pinnar hon tog.
Men dagen slutade inte med detta. Påväg hem så gick bilen isönder. Vattnet försvann, olja i motorrummet och jag barakände att nu har den gamle passaten gjort sitt. Fick hem den efter många om och men. Rev ner den igår morse och det visade sig att två slangar hade gott isönder till en kostnad av 700 kr. Bara det är en lättnad.
På onsdag så kommer grejerna så vi kan fixa bilen då förhoppningsvis.
Nya tävlingar är anmälda så vi hoppas att vi kommer med på dem.
Ha det gott
I fredags eftermiddag så ringde telefonen och jag svara glatt. Jotack jag kommer. Äntligen ett nytt försök i spårskogen. Här skulle minsann poängen sopas hem så tårarna än en gång skulle spruta i glädje.
Ni nu som känner mig vet hur jag ibland kan ha lite för högt ställda visioner om hur bra min hund och jag är. Detta skulle än en gång motbevisas att vi inte är så jäkla bra som jag vill att vi ska vara el är när allt klaffar.
Men en gnyendes, skällandes och hoppandes hund så gick vi mot upptagsrutan. Detta bådar gott med en sån laddad hund. Här skulle spåras.
Upptaget gick fint och vi kom iväg i rätt riktning med en gång och bara den glädjen fick mig att tro att detta skulle lösa sig idag.
Efter dryga hundra meter så hittade vi första pinnen. Belöning och sen vidare mot nr 2. den bärgades och vidare mor nr 3 osv. När vi kom till 5 pinnen så var det stopp. Husse flämtade som han hade sprungit ett marathonlopp. En veckas magsjuka hade satt sina spår. Almas vatten gick åt. Både till henne och till mig. Strax efter 6:e pinnen så tyckte jag att jag såg spårlägarens bil men var inte säker. Hmm hade vi missat en pinne likaväl? Alma lunkade på i spåret märkbart tagen av spårarbetet. Hon var trött men tuffade på likaväl. Hon drog iväg mig på en runda som gjorde att vi kom tillbaka där vi varit innan och jag bröt henne där. Tog mig tillbaka i riktning mot bilen jag sett innan. Jodå mycket riktigt så var det spårläggarens bil. Då hade vi enl henne 3 min kvar så vi dök in i skogen igen och hittade slutet. 1 min tillgodo. Nu visade det sig att vi hade startat lite tidigare än vad vi skulle så det blev 2 min för lång tid istället. Därmed tog denna dagens tävling slut.
Alma gjorde ett bra jobb ändå. Hon tog upp spåret fint och jag är nöjd med de pinnar hon tog.
Men dagen slutade inte med detta. Påväg hem så gick bilen isönder. Vattnet försvann, olja i motorrummet och jag barakände att nu har den gamle passaten gjort sitt. Fick hem den efter många om och men. Rev ner den igår morse och det visade sig att två slangar hade gott isönder till en kostnad av 700 kr. Bara det är en lättnad.
På onsdag så kommer grejerna så vi kan fixa bilen då förhoppningsvis.
Nya tävlingar är anmälda så vi hoppas att vi kommer med på dem.
Ha det gott
Kommentarer
Postat av: Husse, Arek o Emo
He!He!Magnus! - Var det bara magsjukan som spökade eller har han slarvat lite med konditionsträningen? Tur i alla fall att det inte var något större fel på bilen.
Må gott!
Husse
Trackback
